En smÀll pÄ kÀften

2013-10-31 15:57:28 Texter
» Kommentarer(1) «



Det hÀr med att fÄ smÀller pÄ kÀften.
Jahapp... SĂ„ kom Ă€nnu ett reklamblad i brevlĂ„dan. Ska man skratta eller grĂ„ta, jag vet faktiskt inte. NĂ€r vi förlorade William hörde jag tillslut av mig till alla som jag fanns registrerad hos och sĂ„g till sĂ„ att jag skulle fĂ„ undvika alla dessa pĂ„minnelser om att William nu skulle varit nyfödd. Men företagens verkar Ă€nnu en gĂ„ng förstĂ„ lite vĂ€l trögt... Jag har bett dem skuta maila, smsa och skicka saker i brevlĂ„dan. Dom lovar att inget mer material skall bli hemskickat till oss men sĂ„n tur att dom förstĂ„r har vi tydligen inte. SĂ„ idag nĂ€r jag kom hem lĂ„g detta i brevinkastet... Ännu en bekrĂ€ftelse pĂ„ att vĂ„r son dog, att han inte fick stanna, att vĂ„ra liv aldrig fick bli som dom borde... Det gör ont, riktigt ont. Han Ă€r det sista jag tĂ€nker pĂ„ nĂ€r innan jag somnar och det första jag tĂ€nker pĂ„ nĂ€r jag vaknar och pĂ„ nĂ€tterna drömmer jag om honom. Vill bara att denna mardröm skall vara just en dröm... Och inte min verklighet.


Allt pÄ fel sett

2013-10-29 23:29:40 Texter
» Kommentarer(0) «


Har legat och grĂ„tit en stund... KĂ€nt mig liten och ensam. Det blir hellre inte bĂ€ttre av att jag idag kĂ€nt mig sĂ€mre Ă€n jag gjort pĂ„ ett bra tag. Verkar som om kroppen hĂ„ller pĂ„ att sĂ€ga nej för stunden Ă€ven om det Ă€r det som jag minst har tid för egentligen. Saknar Henrik... Saknar vĂ„r son, vĂ„r William. Jag skulle ju vara hemma nu, hemma och precis ha blivit mammaledig med en Ă€lskad son som nu i stĂ€llet Ă€r i himmelen. En son skulle jag fĂ„tt burit, matat, bytt blöja pĂ„, snusat pĂ„, gungat runt pĂ„, gĂ„tt vagnprenader, visat upp för hela vĂ€rlden... Nu ser ingen min son, folk lever pĂ„ sina liv fast mitt stĂ„r stilla, jag luktar inte bröstmjölk blandat med spya som det var menat att jag skulle göra, jag har ej sömnbrist, vĂ„ra grannar irriterar sig inte pĂ„ nĂ„gon bebis som inte sover om nĂ€tterna, jag Ă€r inte utsliten pĂ„ det sĂ€tter jag borde vara av sömnbrist och för lite tid för mig sjĂ€lv... Jag Ă€r utsliten pĂ„grund av smĂ€rta, sorg och saknad. Magen försvann, William försvann tillsammans med stora delar av vĂ„ra hjĂ€rtan upp till himmelen. Vad som finns kvar Ă€r tvĂ„ förĂ€ldrar, som bĂ€r sitt barn inom sig, osynligt för vĂ€rlden, vi fĂ„r lĂ€mna blommor, tĂ€nda ljus, prata och vara i minneslunden... Är det sĂ„hĂ€r vĂ„rt liv ska se ut? Ska det vara sĂ„ hĂ€r? Fyllda av besök i en minneslund för att hĂ€lsa och hedra vĂ„rt barn, vĂ„r son? Fyfan vad livet Ă€r orĂ€ttvist!!!!! Och det vĂ€rsta av allt tycker jag Ă€r att det finns förĂ€ldrar som inte ens uppskattar sitt liv som förĂ€lder, som inte uppskattar sitt barn, som inte vĂ€rdesĂ€tter det vi Ă€nglaförĂ€ldrar bara drömmer om. 

Nej livet Àr verkligen allt annat Àn rÀttvist.

William

2013-10-28 16:38:01 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



A Million Times

You never said I'm leaving,
You never said good-bye.
You were gone before I knew it,
And only God knew why.
A million times we've needed you,
A million times we've cried.
If love alone could've saved you,
You never would have died.

In life we loved you dearly,
In deth we we love you still.
In our heart you hold a place, 
No one els will never fill.

It broke our hearts to lose you,
But you diden't go alone.
Part of us went with you, 
The day God took you home.

_________________________________


(Bilden Àr vÄr egna privata frÄn den 12 oktober dÄ William var berÀknad, dikten har jag hittat pÄ nÀtet. Bilder Àr PRIVAT! SÄ den fÄr ej anvÀndas utan vÄr tillÄtelse men texten Àr som sagt inte vÄr egna.)


VĂ„r skatt

2013-10-26 00:57:20 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Snart Àr vi inne pÄ vÄr 5:e mÄnad utan dig... 5 mÄnader... Snart ett halvÄr. Samtidigt som det kÀnns som igÄr nÀr jag höll dig i min famn. En bild som stÀndigt speglar min verklighet. FÄ pussa pÄ dig, smeka din kind, hÄlla din lilla hand, pussa din smÄ perfekta fötter. Det gör sÄ ont att du inte fick stanna hos oss. Jag kommer sÄ vÀl ihÄg hur jag vela linda in dig i filtar för att jag för varje minut som gick kÀnde hur din kropp blev allt mer kall. Jag vela inte att du skulle frysa. Lilla hjÀrtat, ljuset tÀndes som "vanligt" för dig ikvÀll nÀr mörkret föll. Konstigt att nÄgot ska bli ens vardag att tÀnda ljus Ät en Ànglabarn. Men det Àr en av de fÄ saker jag kan ge dig. Imorgon ska jag komma och byta vatten pÄ dina blommor vi gav dig för tvÄ veckor sen och tÀnda ljus.

Sov gott mamma och pappas lilla skatt. 
♡

Sanningens ord

2013-10-23 18:47:43 Bilder
» Kommentarer(1) «


Det kĂ€nns som om tiden stĂ„r still fastĂ€n den gĂ„r... SĂ„n konstig kĂ€nsla. Som att stĂ„ pĂ„ sidan av sin egna kropp och bara kolla pĂ„ nĂ€r jag pĂ„ nĂ„got vĂ€nster lyckas leva vidare trotts min sorg och smĂ€rta. 

Jag saknar honom... Det gör sÄ himla ont. JÀvla skit!




Morgonpromenad

2013-10-21 10:12:35 Bilder
» Kommentarer(1) «



I morse nÀr jag gick ut med Cindy för första gÄngen sÄg jag detta löv... Som liknade ett hjÀrta. SmÄ tecken frÄn min son vill jag tro att det Àr.


BrevlÄdan

2013-10-20 19:22:47 VÄr Àngel William
» Kommentarer(3) «



Saker som ramlar ner i brevlÄdan efter man förlorat nÄgon Àr bland annat detta... Du skulle ju varit nyfödd nu, mammaledigheten skulle precis ha börjat, livet skulle precis börja... I stÀllet fÄr vi hem skickat sÄdant hÀr. Det Àr inte rÀttvist, inte rÀttvist för 5 öre... Det gör sÄ ont!


Sanningen

2013-10-17 10:14:43 Texter
» Kommentarer(2) «


Livet gör för ont just nu...
DÀrför det Àr sÄ tyst hÀr inne.

Kram.

StjÀrna

2013-10-15 22:24:36 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Lite av sakerna jag fick med mig hem ifrÄn nÀr jag och min syster Äkte till London. En liten stund efter att vi förlorade William. Det var skönt att komma ivÀg, slippa oron över att jag skulle trÀffa nÄgon pÄ affÀren nÀr jag handlade, slippa möta nÄgon nÀr jag var ute med hunden, kunna grÄta öppet för alla utan att de visste vad som hÀnt, vara med min syster, skÀmma bort mig sjÀlv lite, Àta god mat, shoppa, koppla bort... KÀmpigt att behöva av ifrÄn Henrik men jag vet att bÄde han och jag ver att vi kanske behövde det nÄgon dag dÄ,.. SÄ skönt att ses sen nÀr jag kom hem igen.

Som sagt sÄ handlade vi en massa... StjÀrnan pÄ bilden ska hÀnga nÄgonstans i vÄr lÀgenhet (eller bli en stjÀrna till julgranen vid) och kommer att symbolisera vÄr Àngel i himmelen, vÄr stjÀrna, vÄr sÄn. Tog den finaste jag hittade och den Àr sÄ stor och fin. Glittrar och Àr sÄ vacker, precis som William Àven om inget nÄgonsin kommer vara lika fint som honom.

Nu ligger den inlindad i ett vackert papper i garderoben lĂ€ngtar tills första advent dĂ„ jag ska pynta hemma och tĂ€nkte ta fram stjĂ€rnan först. KĂ€ndes konstigt att köpa julgranspynt som det egentligen Ă€r mitt i sommaren men samtidigt sĂ„ rĂ€tt. â™Ą

VÄr Àlskade Àngel

2013-10-13 21:24:33 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «







Ballonger, ljus, blommor... Presenter till dig frĂ„n oss William, jag hoppas du sĂ„g och kĂ€nde det. Älskad dig 




12 oktober

2013-10-12 00:43:33 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «


Dagen Àr hÀr... Dagen jag med skrÀck och sorg försökt skjuta framför mig. Den 12 oktober... Dagen dÄ du var berÀknad. Vi skulle blivit en familj med ett levande barn, nu har vi dig i himmelen. Orden rÀcker inte till... Mitt hjÀrta Àr i tusen delar.

HĂ„ll tummarna för oss att vĂ„ra hjĂ€rt-ballonger vill flyga ivĂ€g idag nĂ€r vi ger dom till William sĂ„ att han fĂ„r dem i himmelen, vi ska lĂ€mna blommor och tĂ€nda ljus. 

Den tuffa dagen Àr hÀr... 45 minuter av dagen har redan gÄtt. Jag önskar att allt vore annorlunda och som det borde vara. VÄrt Àlskade barn... Som jag skrev. Orden rÀcker inte till, allt gör för ont.


Ballonger

2013-10-11 00:00:18 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «



Idag efter att jag hade varit och gjort naglarna gick jag till en butik i GĂ€vle för att se om de hade de perfekta ballongerna till William pĂ„ lördag. 

Jag frĂ„gade efter hjĂ€rtformade ballonger och vad Ă€r oddsen att dom har ett paket röda kvar, 6 st... HjĂ€rtat gjorde volter! Äntligen gĂ„r nĂ„got i min vĂ€g.

Imorgon skall jag hĂ€mta ballongerna i GĂ€vle vid 6, ifyllda och klara... LĂ€ngtar tills vi fĂ„r slĂ€ppa ivĂ€g dom till dig pĂ„ lördag, upp till himmelen. Blommor ska jag ocksĂ„ fixa och ljus sĂ„klart. Ett frĂ„n mamma och ett frĂ„n pappa. Nu hoppas vi att det inte kommer att regna sĂ„ att dom flyger fint pĂ„ lördag! â™Ą

SĂ„ mycket stress och Ă„ngest slĂ€ppte frĂ„n min axlar nĂ€r jag hade betalat och gjort klart i butiken och var pĂ„vĂ€g dĂ€rifrĂ„n... IkvĂ€ll kommer jag somna med ett lugn i kroppen. Saknar dig min prins. â™Ą


Den 12 oktober

2013-10-10 00:25:36 AllmÀnt
» Kommentarer(1) «



Min Àlskade Àngel... PÄ lördag den 12 oktober Àr dagen du var berÀknad att komma till vÀrlden. Dagen sÄ vi skulle bli förÀldrar... Vilket vi Àven blev men 4 mÄnader innan det var meningen att vi skulle bli det. Vi fick aldrig se dina ögon tindra, höra din röst, vÄra hjÀrtan fick aldrig slÄ i takt.

Lördag kommer bli en jobbig och tuff dag. Jag tÀnker inte ha nÄgon annan instÀllning... Jag saknar dig sÄ att jag gÄr sönder. Vi saknar dig, bÄde jag och din pappa.

Jag ska försöka hinna dÄ iordning nÄgra ballonger tills pÄ lördag sÄ att vi fÄr skicka upp dem till dig, lÀmna blommor och tÀnda ljus Ät dig.

Du Ă€r mitt allt, det vackraste jag sett, min skatt... Det finaste ska bara fĂ„ det finaste. VĂ„rt Ă€lskade barn, vĂ„rt kött och blod... Varför fick vi inte vara den lilla familj vi var menad att vara. Älskar dig.

God natt! / En trött och ledsen mamma.


MĂ€rkligt

2013-10-07 22:41:24 Texter
» Kommentarer(0) «


MÀrkligt att man kan sakna nÄgon
sÄ ofantligt mycket.
NĂ„gon som egentligen aldrig tidigare
existerat.
En gÄng var det bara du och jag,
samma som nu.
Men nÄgot hÀnde dÀremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu Àr det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om nÄgon ser oss
komma gÄende, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi hÄller i handen mellan oss.
Vi Àr förÀldrar
som bÀr vÄrt barn inom oss,
osynligt för vÀrlden.
 
 
________________________________________
 
 
En av finaste dikterna jag vet... Min syster skickade den till oss nÀr vi lÄg pÄ förlossningen och hade William hos oss. Den stÀmmer in sÄ vÀl, pÄ pricken. Vet tyvÀrr inte vem som skrivit den men han eller hon kan verkligen skriva.

En kudde och en Àngel

2013-10-06 22:41:41 Bilder
» Kommentarer(0) «






Idag pÄ kvÀllen var jag och Henrik till minneslunden för att tÀnda ett varsitt ljus till William. SÄ fint nu nÀr mÄnga börjar tÀnda ljus dÀr och man blir alldeles varm i sjÀlen för att se nÀr det Àr sÄ fint pÄgrund av alla ljusen. Efter det lagade jag en jÀtte enkel och god dragon soppa med ostfrallor hemma hos mina förÀldrar till oss alla innan vi nu Äkte hem.

Mamma gav oss tvĂ„ presenter. En jĂ€tte fin kudde (hoppas ni ser trotts det dĂ„liga ljuset) med Ă€nglamotiv samt en liten Ă€ngla-pojke som nu stĂ„r vid Williams minnesplats. Han har det sĂ„ fint vĂ„rat lilla hjĂ€rta. â™Ą

William's minnesplats i vÄrt hem

2013-10-06 22:35:09 VÄr Àngel William
» Kommentarer(2) «








Det finns fĂ„ saker jag och Henrik syndigt kan göra i vĂ„rt hem för vĂ„r son... Men vi har en minnesplats för honom i vardagsrummet med saker till honom och saker som för oss Ă€r "William". Vi tĂ€nder jĂ€mt ljus för honom och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan jag tĂ€nka mig att det blir som ett substitut istĂ€llet för att ha en grav att gĂ„ till och pyssla om dĂ„ William ligger i en minneslund. SjĂ€lvklart gĂ„r vi Ă€ven dig och tĂ€nder ljus, pratar, lĂ€mnar blommor osv men för Ă€r det bĂ€ttre med en minnesplats och otroligt skönt att veta att det alltid finns personal som ser till att det Ă€r sĂ„ vackert som det bara kan bli dĂ€r min son nu stilla sover tryggt för alltid. Men det kĂ€nns Ă€ndĂ„ sĂ„ fel, sĂ„ tungt.... Är det hĂ€r det jag kan ge min son liksom? För resten av mitt liv? Det var ju meningen att han skulle komma vilken sekund som helst... IstĂ€llet Ă€r det snart 4 mĂ„nader sen han föddes. Vi saknar honom sĂ„ att vi gĂ„r sönder... TĂ€nk om allt bara var som det var menat... Men nu Ă€r det inte sĂ„.

God natt William... Mamma och pappa Ă€lskad och saknar dig. â™Ą

Har du nĂ„gon speciell plats för ditt Ă€nglabarn hemma i ert hem? I sĂ„ fall vart och vad bestĂ„r den av? â™Ą


Tatuering

2013-10-06 12:56:24 Texter
» Kommentarer(0) «





Lite inspiration till min minnestatuering som jag skall göra efter att vi förlorat William. Japp, tjejen som aldrig skulle tatuera sig ska sĂ€tta nĂ„len till kroppen. Allt förĂ€ndrades dĂ„ vi fick hans hand och fotavtryck pĂ„ förlossningen... Jag kĂ€nde pĂ„ Ă€n gĂ„ng att jag vill bĂ€ra det synligt för resten av vĂ€rlden. Min lilla son, lĂ€ngtar tills tatueringen sitter dĂ€r... â™Ą

ÄnglaförĂ€ldrar

2013-10-05 16:45:50 Texter
» Kommentarer(2) «





Alla fina & starka Ă€nglaförĂ€ldrar dĂ€r ute... Efter att gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng fĂ„ höra hur man skall slĂ€ppa sin sorg, gĂ„ vidare, leva vidare och allt vad jag nu har lĂ€st sĂ„ stĂ€ller jag nu ner foten och sĂ€ger att det faktiskt fĂ„r rĂ€cka! 


Det fokuseras stĂ€ndigt pĂ„ hur vi ska slĂ€ppa vĂ„r sorg, sluta Ă€lta och gĂ„ vidare... Jag blir less pĂ„ att vi inte ska fĂ„ all tid i vĂ€rlden till att sörja vĂ„ra Ă€lskade barn som togs ifrĂ„n oss alldeles för tidigt, oskyldiga smĂ„ barn! Vi har inte vĂ„ra barn hos oss lĂ€ngre förutom i vĂ„ra hjĂ€rtan... Att sörja och Ă€lta Ă€r ett sĂ€tt för oss att minnas, Ă€lska, sakna, bearbeta, försöka ta in det ofattbara som hĂ€nt och göra tappra försök till att göra om all sorg och smĂ€rta till finare minnen fyllda med kĂ€rlek. 


VĂ„ra barn Ă€r heller inte bara sorg för oss, dom Ă€r vĂ„ra ögonstenar, vĂ„r kĂ€rlek, vĂ„r lycka, vĂ„ra allt och betyder lika mycket för oss som ett levande barn gör för en annan förĂ€lder. 


Dom tar inte mindre plats i vĂ„ra liv bara för att dem inte syns med blotta ögat. 


JĂ€mför inte vĂ„r sorg med nĂ„got annat, sĂ€g inte att du vet hur vi kĂ€nner om du inte varit i vĂ„r situation, sĂ€g inte att det var tur nĂ€r det hĂ€nde tex att vi ska vara glad för att vi aldrig hann trĂ€ffa William levande (hade vi haft den turen hade vi varit glad för varje sekund vi hade fĂ„tt med honom i livet), sĂ€g inte att det Ă€r tur att vi Ă€r ung eller att det gĂ„r fler tĂ„g (smĂ€rtan och sorgen blir inte mindre för det), sĂ€g inte att det bara Ă€r att slĂ€ppa, att bara bli gravid igen och skaffa ett nytt barn (du slutar vĂ€ll inte Ă€lska och glömma ditt levande barn om du fĂ„r ett till?), ett Ă€nglabarn Ă€r inte som en tröja man kan lĂ€mna tillbaka om den gĂ„tt sönder, en bil man kan laga, en sak du kan ersĂ€tta och köpa ny, mat du kan slĂ€nga och i affĂ€ren hitta ny för att sedan köpa med hem, sĂ€g inte att William inte var ett barn... Han föddes i V. 24, alla organ var utvecklare, han sĂ„g ut som den bĂ€sta blandningen av mamma och pappa i en liten kropp pĂ„ ynka 29 centimeter & 430 g, hade 10 fingrar och 10 tĂ„r, sin pappas stora (för sin lilla Ă„lder) fötter, naglar, nĂ„gra fĂ„ hĂ„rstrĂ„n pĂ„ huvudet, sin mammas smala överlĂ€pp, sin pappas panna, en blandning av vĂ„ra nĂ€sor, ögonbryn, ben, armar och en kropp som var just det... En kropp. 


William var ett barn, han andades fostervatten pĂ„ ultraljudet pĂ„ mĂ„ndagen samma vecka som han dödförklarades och tog fina andetag... Ett tecken pĂ„ att han var sĂ„ utvecklad sĂ„ att han hade haft en chans utanför magen om han hade kommit till vĂ€rlden levande. För ja... Barns chanser att överleva nĂ€r dem föds i vecka 24 Ă€r smĂ„, men det finns mirakel. William var inte bara en klump nĂ€r han kom ut, han var ett barn som endast skulle lĂ€gga pĂ„ sig vikt och lite lĂ€ngd innan han skulle komma till vĂ€rlden. Ett barn! 


SĂ„ behandla honom och för vad han Ă€r, vad jag, Henrik och alla andra förĂ€ldrar Ă€r... Barn, mammor och pappor. FörĂ€ldrar som fĂ„r leva med en sĂ„n stor sorg, saknad och kĂ€rlek till vĂ„ra barn i himmelen. VĂ„ra sorgarbeten Ă€r livslĂ„nga projekt och vi ska aldrig behöva acceptera, slĂ€ppa och gĂ„ vidare efter att vi förlorat vĂ„ra barn. Man glömmer inte sina barn, man slutar inte Ă€lska, det Ă€r inget man suddar bort utan nĂ„got vi för alltid bĂ€r med oss i vĂ„ra hjĂ€rtan. Alla minnen, all sorg, all kĂ€rlek och all saknad. I stĂ€llet för att fokusera pĂ„ hur vi sörjer dĂ„ det faktiskt inte finns nĂ„got rĂ€tt eller fel i sorg, ingen bestĂ€md tid angĂ„ende hur lĂ€nge vi "fĂ„r" eller "inte fĂ„r" sörja, inget bĂ€st-före-datum sĂ„ tycker jag det Ă€r förvĂ„nande att fler personer inte peppar, stöttar, beundrar och verkligen respekterar ens sorg, beundrar att vi stĂ„r upp trotts att vĂ„ra ben blivit undanslagna sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger, att vi rest oss upp hur lĂ„ngt och hĂ„rt vi Ă€n faller, att vi varje dag faktiskt kĂ€mpar för att ens komma upp ur sĂ€ngen, laga mat, gĂ„ till jobbet, handla... SmĂ„ saker för andra kanske men som för oss kan vara jobbigare Ă€n att bestiga Kebnekajse. Vi kĂ€mpar varje dag för att folk ska se oss för vad vi Ă€r... FörĂ€ldrar... För att vi lever för vĂ„ra barn trotts att dem inte Ă€r hos oss hĂ€r utan i himmelen, för att hedra dem och inte lĂ„ta döden vinna och ta Ă€nnu ett eller flera liv. 


För oss Ă€r inget sjĂ€lvklart, inget Ă€r rĂ€ttvist, allt har inte en mening... Det Ă€r inte sjĂ€lvklart att fĂ„ ett levande barn, att bli gravid, att fĂ„ en familj med barn hĂ€r pĂ„ jorden med oss. Va inte sĂ„ j*kla svensk och tro/sĂ€g att allt blir bra, inget eller ingen kan nĂ„gonsin ta bort smĂ€rtan eller fylla det tomrum som blev efter vĂ„r stora förlust. NĂ€r vĂ„ra Ă€nglar flög till himmelen sĂ„ tog dom med sig en del av vĂ„ra hjĂ€rtan, en del som alltid kommer att fattas och aldrig kommer att komma tillbaka eller kommer att kunna ersĂ€ttas. VĂ„ra Ă€nglar kommer alltid att fattas oss och det Ă€r en smĂ€rta och sorg vi kommer att fĂ„ leva med för resten av vĂ„ra liv. En saknad som Ă€ter upp en inifrĂ„n. 


Sorgen efter vĂ„ra barn Ă€r hĂ€r för att stanna men nĂ„gon dag hoppas jag att all sorg blir till mer lycka Ă€n sorg, att man pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kan hantera smĂ€rtan och sorgen bĂ€ttre Ă€n nu... Sen om det tar en vecka, en mĂ„nad, ett Ă„r, 10 Ă„r eller hela mitt liv spelar ingen roll. Jag Ă€r less pĂ„ att vi Ă€nglaförĂ€ldrar inte blir sedda som vilken annan förĂ€lder som helst... Vi har fĂ„tt gĂ„ igenom allt som vilken annan förĂ€lder som helst har fött gjort vid födsel osv... Förutom att vi nu Ă€ven blir tvungen att leva utan vĂ„ra Ă€lskade och efterlĂ€ngtade barn. 


Jag begĂ€r inte att nĂ„gons ska förstĂ„ eller ens behöva gĂ„ igenom en sĂ„dan sorg som efter ens barn dĂ„ det varken gĂ„r att förklara, beskriva eller försöka sĂ€tta sig in i detta. Jag Ă€r glad att fler inte Ă€r med om en sĂ„dan förlust men vi Ă€r Ă€ndĂ„ för mĂ„nga som sörjer vĂ„ra barn och det hemska Ă€r att vi vet att vi kommer att bli fler. Varje barn Ă€r ett barn för mycket. Men lĂ„t varje förĂ€lder reagera pĂ„ sitt sĂ€tt, Ă€lska, sakna, bearbeta, sörja, kĂ€nna lycka osv... Det Ă€r det "enda" vi har kvar efter vĂ„ra Ă€lskade barn... 


Försök inte att sudda, ta bort, glömma och bara fĂ„ oss att gĂ„ vidare. Det Ă€r vĂ„ra barn det handlar om... VĂ„ra Ă€lskade barn. 



Min dag

2013-10-03 02:52:59 Texter
» Kommentarer(0) «


Idag var det dags för den andra förÀldrartrÀffen för den hÀr veckan som svenska kyrkan har anordnat. Jag Àlskar att prata om William sÄ att fÄ sitta och prata, lyssna, bearbeta, sörja, sakna, Àlska Àr skönt för mig. Jag saknar honom nÄgot sÄ fruktansvÀrt varje dag men jag Àr sÄ glad för att fÄ bearbeta min sorg pÄ sÄ mÄnga fina sÀtt som blir sÄ att jag Àven hedrar honom. Min lilla skrutt i himmelen, igÄr grÀt jag inte alls pÄ förÀldrargruppen men idag kunde jag inte hÄlla tillbaka tÄrarna. 
 
Det Àr fruktansvÀrt att sÄna hÀr grupper ens ska behöva finnas, att vi Àr sÄ mÄnga som saknar och sörjer vÄra barn. SmÄ oskyldiga barn som har hela livet framför sig försvinner mitt framför vÄra ögon och det finns inget vi kan göra Ät det. Men samtidigt Àr jag sÄ otroligt glad över att det finns dessa grupper sÄ att man inte behöver kÀnna sig sÄ otroligt ensam i denna sorg, att man kan finna stöd och tröst hos andra. 
 
Efter trÀffen gick jag Àven förbi minneslunden pÄvÀgen hem, "C", en annan Ànglamamma följde med mig och vi pratade lite om allt möjligt. SÄ skönt att bara vara, fÄ kÀnna vad man vill kÀnna, prata om vÄra barn samtidigt som massa andra saker. "C" hade Àven med en present till mig som hon sjÀlv gjort dÄ jag ska hjÀlpa dem med deras Àngels blommor tills pÄ fredag. Blev sÄ rörd sÄ att jag höll pÄ att smÀlla av. Till vÄr lilla familj, frÄn en annan... Det vÀrmer sÄ i hjÀrtat. 
 
Det gick ganska bra att jobba efter trÀffen, skönt att stÀlla och göra i ordning alla blommorna pÄ stationen, jobba med nÄgot jag Àlskar och skapa... FÄ tankarna pÄ annat men ÀndÄ inte. Saknaden och smÀrtan försvinner aldrig.
 
Jag antar att jag borde försöka sova men det gÄr inte... Jag har redan försökt nÄgra gÄnger sÄ jag tÀnkte lÀgga mig och lÀsa lite i boken "Svarta vykort". 
 
Dagen har varit nÄgorlunda bra... Positiva besked om tatueringen, förÀldrartrÀff, lite jobb, blommor, mys med Cindy... Saknar Henrik... Och William. 
 
Saknaden Àter upp mig innifrÄn... Snart Àr hans beraknade dag hÀr. Vi ska försöka göra nÄgot fint utav det hela... Men det gör sÄ ont. Jag skulle ju varit höggravid nu och lyckligare Àn nÄgonsin. I stÀllet Àr jag i mitt livs största sorg och fÄr hÀlsa pÄ min son i en minneslund. Livet Àr inte rÀttvist.

Minneslunden och förÀldrartrÀff

2013-10-01 19:49:00 Bilder
» Kommentarer(0) «


 
Lilla Àlskling, mamma var till dig idag med ett gigantiskt ljus sÄ att det finns ett ljus hos dig lite lÀngre och lyser hos dig i nÄgra nÀtter. Gjorde det lite finare med hjÀlp av sidenband. Jag hoppas du tycker om det.
 
Jag har precis varit pĂ„ den andra förĂ€ldrartrĂ€ffen för oss som förlorat barn. Det kĂ€ndes skönt idag med att fĂ„ prata om vĂ„r Ă€lskade lilla William. Vad jag saknar honom. ♡