Allt på fel sett
23:29:40 Texter » Kommentarer(0) «
Har legat och gråtit en stund... Känt mig liten och ensam. Det blir hellre inte bättre av att jag idag känt mig sämre än jag gjort på ett bra tag. Verkar som om kroppen håller på att säga nej för stunden även om det är det som jag minst har tid för egentligen. Saknar Henrik... Saknar vår son, vår William. Jag skulle ju vara hemma nu, hemma och precis ha blivit mammaledig med en älskad son som nu i stället är i himmelen. En son skulle jag fått burit, matat, bytt blöja på, snusat på, gungat runt på, gått vagnprenader, visat upp för hela världen... Nu ser ingen min son, folk lever på sina liv fast mitt står stilla, jag luktar inte bröstmjölk blandat med spya som det var menat att jag skulle göra, jag har ej sömnbrist, våra grannar irriterar sig inte på någon bebis som inte sover om nätterna, jag är inte utsliten på det sätter jag borde vara av sömnbrist och för lite tid för mig själv... Jag är utsliten pågrund av smärta, sorg och saknad. Magen försvann, William försvann tillsammans med stora delar av våra hjärtan upp till himmelen. Vad som finns kvar är två föräldrar, som bär sitt barn inom sig, osynligt för världen, vi får lämna blommor, tända ljus, prata och vara i minneslunden... Är det såhär vårt liv ska se ut? Ska det vara så här? Fyllda av besök i en minneslund för att hälsa och hedra vårt barn, vår son? Fyfan vad livet är orättvist!!!!! Och det värsta av allt tycker jag är att det finns föräldrar som inte ens uppskattar sitt liv som förälder, som inte uppskattar sitt barn, som inte värdesätter det vi änglaföräldrar bara drömmer om.
Nej livet är verkligen allt annat än rättvist.
Kommentarer
Trackback
