Tack

2015-03-05 01:23:17 AllmÀnt
» Kommentarer(0) «


Hej allihop. Det gÄr lÄng tid mellan mina inlÀgg. Dels pÄgrund av att jag tar hand om vÄrt underbara lyckopiller ni finner hÀr under i bild, hela veckorna Àr fullsmockade med planer & jag sörjer pÄ ett annat sÀtt nu Àn tidigare. De flesta av mina kÀnslor behÄller jag oftast för mig sjÀlv, varför det blivit sÄ vet jag faktiskt inte... Men mitt behov finns absolut kvar av att behöva skriva av mig men oftast hamnar det i ett Word dokument som sedan raderas. Vilken kan vara dumt dÄ jag vet att jag behöver skriva ner det pÄ ett annat sÀtt för att lÀtta mitt hjÀrta. Jag vet Àven att mÄnga andra Ànglamammor Àr inne hÀr för att lÀsa, finns stöd, tröst och inte kÀnna sig sÄ ensamma i denna sorg som tyvÀrr för mÄnga fÄr vara med om. Jag vill kunna vara samma stöd för dom som dom Àr för mig i denna "bloggvÀrld" Àven om det för mig lÄngt ifrÄn blir dagligen.

SÄ vart Àr jag i sorgen???

NÀr jag pratar med mÄnga tror dom mitt hjÀrta Àr lÀkt. Att jag mÄr bra, att sorgen inte gör ont mer, att sen vi fick Olle sÄ rullar livet pÄ igen, att William pÄ sÀtt och vis aldrig existerat.

Och det Àr sÄ lÄngt ifrÄn sanningen man bara kan komma. Mitt hjÀrta kommer aldrig bli lÀkt, inte helt och hÄllet. Jag har historiens största Àrr över hela mig. NÀr Olle kom sÄ sydde han ihop mig, men Àrret kommer för mig alltid finnas dÀr, ibland öppnas det, det blöder till, ibland forsar det, ibland strör folk salt i sÄret, ibland lÀgger dom plÄster pÄ det. Alla dagar ser olika ut, kÀnslorna gÄr upp och ner, tÄrarna Àr ibland fÄ och ibland mÄnga, men ett faktum kommer alltid att kvarstÄ... Och det Àr att vÄr son dog, att han slets ifrÄn oss, att vi förlorade honom och en stor del av vÄr framtid. En del som nÄgon aldrig kommer att kunna fylla ut... Inte Olle, inte min sambo, inte vÄr hund, inte ett syskon, inte en sak, INGENTING. Samtidigt sÄ vill jag heller inte det och skulle aldrig tillÄta det. Att fÄ nÄgon eller nÄgot att fylla ut hans plats i vÄr familj skulle för mig vara som att sudda ut honom. Han Àr för oss minst lika viktig som hans lillebror, Àven om han inte syns, finns hÀr, eller lever. Men för mig Àr han halva min vÀrld, mitt hjÀrta och min sjÀl. Min Àngel. NÄgot vi vÀntat pÄ, Àlskat, drömt om, fantiserat om... Saker som mÄnga ser som sjÀlvklarheter togs ifrÄn oss pÄ nÄgon sekund. VÄr framtid försvann under vÄra fötter.

SĂ„ vart Ă€r jag i sorgen idag? Jo... PĂ„ exakt samma stĂ€lle som stod pĂ„ dagen dĂ„ William togs ifrĂ„n oss. Min utsida, mitt liv och vĂ„r familj har Ă€ndrat till det finaste jag har... Men inuti Ă€r jag Ă€ndĂ„ en mamma, en Ă€nglamamma, ett trasigt hjĂ€rta, en person som förlorade mitt första barn. Och det kommer jag alltid att vara. Min sorg kommer aldrig bli mindre. Den kan Ă€ndra skepnad vilket den dagligen gör... Men mindre blir den aldrig. Saknaden efter William kommer aldrig att kunna bli mindre. 

SĂ„ ni som stĂ„r mig nĂ€ra eller kĂ€nner nĂ„gon som förlorat det mest Ă€lskvĂ€rda som man kan fĂ„... Tro aldrig att smĂ€rtan försvinner... Den kommer alltid att finnas dĂ€r. SĂ„ lĂ€nge vi lever. Jag har saknat William och sörjt honom i snart 2 Ă„r... Men samtidigt sĂ„ vet jag att jag har en livstid kvar. En livstid Ă€r en lĂ„ng tid att sakna nĂ„gon. Men jag lever pĂ„ hoppet om att jag nĂ„gon dag fĂ„r trĂ€ffa honom igen. FĂ„r ha honom i min famn och aldrig slĂ€ppa taget om honom igen som den dagen vi Ă„kte frĂ„n sjukhuset eller kysste honom farvĂ€l i den lilla vita kistan. 

Men tills dagen vi ses igen, sĂ„ ska jag leva den som han hade velat. För honom och vĂ„r familjs skull sĂ„ tĂ€nker jag aldrig ge upp. Jag ska leva mitt liv klart hĂ€r pĂ„ jorden innan dess. William ska ingenstans och just nu ska inte jag det heller. 

Jag Àr sÄ tacksam för att jag inte vet hur det Àr att leva utan hans lillebror, utan min Olle, utan vÄr Olle, utan vÄr son, vÄr vÀndning hÀr i livet. SÄ tacksam sÄ att ord aldrig kommer att rÀcka till, nÄgonsin. Jag Àlskar dem bÄda grÀnslöst bortom denna vÀrld... Som bara en förÀlder kan. SÄ tacksam att Olle ger mig hopp om liv och en framtid med ett levande barn... En gÄva jag aldrig trodde var möjlig eller ens skulle fÄ bli min verklighet. Men hÀr Àr han... Luften jag andas, mitt hjÀrtas hjÀrtslag, livet största plÄster, solen pÄ min himmel... Han Àr hÀr för att stanna. VÄrt mirakel.

VĂ„rt liv rullar vidare. Men vi kommer alltid fĂ„ leva och handskas med en sorg. En sorg, som aldrig kommer att försvinna. 

SĂ„ tack, tack, tack... För att jag inte behöver veta hur det Ă€r att leva utan dig. Älskade Olle. 


VĂ„rt solsken

2014-08-15 00:07:11 AllmÀnt
» Kommentarer(2) «


Du ligger nÄgra meter ifrÄn mig, jag ser dig andas djupa andetag, jag hör dig andas, jag vet att du sover, att du lever, att du Àr hÀr och nu. För 82 dagar sen bestÀmde du dig för att det var dags att fÄ komma ut och berika bÄde mitt och din pappas liv med ett livs levande barn 5 veckor för tidigt som var och Àr hÀr för att stanna hos oss. PÄ lördag blir du 12 veckor och nÀsta vecka blir du redan 3 mÄnader. Med dig i vÄra liv gÄr tiden sÄ fort, du fÄr tiden att springa ivÀg, vÄra mörkaste dagar fÄr du att försvinna pÄ nÄgra fÄ sekunder dÄ du istÀllet blir vÄr lilla sol.

Jag har ofta fÄtt frÄgan om hur det kÀnns nu, nu nÀr han Àr hÀr, att han lever, hur sorgen efter William Àr nu nÀr Olle kom levande till oss. KÀnslorna Àr mÄnga, svÄra, underbara, tuffa och sÄ mycket, mycket mer men jag ska försöka fÄ ihop det till en liten text. Det var nog aldrig meningen att Olle skulle nÀmnas pÄ ett sÄdant hÀr sÀtt i bloggen men för mig Àr mina barn lika mycket vÀrda, lika viktiga... SÄ nu fÄr det bli sÄ, en text, dÀr dom bÄda nÀmns.

Jag kom pĂ„ mig sjĂ€lv grĂ„tandes ikvĂ€ll i soffan dĂ„ en av mina tĂ„rar trĂ€ffades Olles kind nĂ€r han hade somnat i min famn. VĂ„rt lilla mirakel, det vackraste och dyrbaraste jag har som existerar pĂ„ denna jord. Han pĂ„minner mig om nĂ„got jag aldrig trodde var möjligt, nĂ„got jag aldrig trodde att jag skulle vara med om, nĂ„got jag aldrig trodde att jag skulle fĂ„ ge Henrik eller mig sjĂ€lv... Ett levande barn. Men han pĂ„minner mig Ă€ven om William tusen gĂ„nger om, speciellt i utseende. Efter nĂ„gra tuffa Ă€r med mĂ„nga hĂ€ndelser runtom vĂ„ra liv sĂ„ blev förlusten av William det vĂ€rsta jag varit med om, han Ă€r min största sorg och jag förstördes totalt. Dagen han dog, dog en del av mig, en del av mig som alltid kommer att fattas mig hĂ€r nere pĂ„ jorden och istĂ€llet kommer att finnas vakandes över oss ifrĂ„n himmelen. Jag hade under graviditeten ofta svĂ„rt att ta emot mig Olle, jag var livrĂ€dd för att han skulle tas ifrĂ„n oss med, det kĂ€ndes som om lyckan aldrig skulle bli vĂ„r nĂ„gonsin... Tills den dagen dĂ„ han föddes... Lördagen den 24 maj, dagen efter min födelsedag, klockan 07:01 dĂ„ vi för första gĂ„ngen nĂ„gonsin fick höra hans lilla lilla skrik dĂ„ jag efter en tuff graviditet och förlossning fött fram vĂ„r andra son... Vi grĂ€t, tĂ„rarna forsade, det enda jag fick fram var "han lever" samtidigt som jag sĂ„g pĂ„ Henrik. 

Olle kom med ljuset för mig, han gjorde det lÀttare för mig att andas, han gav mig livet tillbaka. Han Àr pojken som sydde ihop mitt blödande hjÀrta som nu hÄller pÄ att lÀka efter all kÀrlek som han ger mig som mamma. Men ett Àrr kommer alltid att finnas dÀr efter vÄr Àngel, William. Men lille skulle aldrig ersÀtta William, sudda bort allt som varit och fÄ oss att glömma. För mig Àr dom lika viktiga bÄda vÄra barn, dom har format mig till den jag Àr lika mycket och har halva delen av mitt hjÀrta var.

Samtidigt som Olle sydde ihop mitt blödande hjĂ€rta sĂ„ blev sorgen efter William pĂ„ sĂ€tt och vis större. Ingen i vĂ€rlden kan nĂ„gonsin förstĂ„ hur det Ă€r att ha ett levande barn förens man sitter och hĂ„ller sitt egna i sin famn, man kan fantisera, drömma och mĂ„la upp en bild av hur man tror att det skall bli... Jag fick med William aldrig knyta band utanför magen för honom som ett levande barn utan till ett som lĂ€ngre inte andades, ett barn som lĂ„g i en kista, som ligger pĂ„ en kyrkogĂ„rd. NĂ€r Olle föddes fick jag en annan syn pĂ„ vad vi verkligen förlorat, smĂ€rtan blev dĂ„ större och gjorde sĂ„ mycket ondare. NĂ„got som gör mig Ă€nnu mer tacksam för att jag har Olle levandes hos oss dĂ„ han har fĂ„tt mig att stĂ„ pĂ„ benen, följt med mig till storebror, gett mig kĂ€rlek nĂ€r jag behövt det. Han Ă€r min livrĂ€ddare. 

Jag har aldrig varit sÄ tacksam över nÄgot nÄgonsin som jag Àr över min lilla familj. Att jag fÄtt tvÄ fantastiska söner som jag aldrig tog för givet, en som fick vingar innan hans liv hann börja hÀr pÄ jorden och en som jag fÄr hÄlla i min famn nu. Livet gav mig efter mycket smÀrta och sorg nÄgot vÀrt att kÀmpa för. NÄgot jag aldrig tog för givet och heller aldrig kommer att göra.

Att pendla mellan den djupaste sorgen och största lyckan Ă€r sĂ„ svĂ„rt. Men jag kĂ€mpar varje dag för att försöka hantera alla kĂ€nslor. Jag Ă„ngrar inte en sekund att vi valde att bli gravida igen tre mĂ„nader efter att William föddes stilla, dĂ„ fick jag nĂ„got att kĂ€mpa för hĂ€r pĂ„ jorden. MĂ„nga tĂ„rar har det varit, mĂ„nga skratt, vilket man aldrig fĂ„r glömma. Över ett Ă„r har gĂ„tt sen William föddes och sorg-groparna kommer i mitt liv inte lika ofta lĂ€ngre Ă€ven om dom Ă€r minst lika stora nĂ€r dom vĂ€l kommer, men jag kan hantera som bĂ€ttre nu Ă€n för ett Ă„r sen och mycket Ă€r för att vĂ„r lilla solstrĂ„le Olle kom och gav mig en anledning till att aldrig ge upp. Jag har fĂ„tt varit med om den vĂ€rsta tĂ€nkbara döden som finns och det mest fantastiska levande ting.

Mina Àlskade barn. TÀnk att jag Àr tvÄbarns förÀlder med halva mitt hjÀrta i himmelen och halva mitt hjÀrta i min famn. Jag har fÄtt den vackraste gÄvan, inte bara en, utan tvÄ gÄnger som vissa mÀnniskor tyvÀrr aldrig ens fÄr vara med om... Att bli mamma. Och det Àr jag evigt tacksam för Àven om det slutade pÄ ett sett med William jag inte önskar nÄgon annan mÀnniska. Man fÄr aldrig ta nÄgot för givet, saker och ting kan hÀnda sÄ lÀtt... Saker det inte alls finns nÄgon rÀttvisa i, smÄ oskyldiga barn ska inte fÄ komma till himmelen, som ska leva med oss andra hÀr pÄ jorden. VÀrlden Àr sÄ fruktansvÀrt orÀttvis. Mitt liv förÀndrades sommaren 2013 till ett stort mörker, jag orkade inte kliva upp ur sÀngen, vela inte Àta, orkade ingenting... Den 24 maj 2014 kom mitt solsken, min Olle, mitt och Henriks mirakel. Vi Àr evigt tacksam för att just du kom till oss. Vi Àlskar dig bortom denna vÀrd.





1 Ă„r

2014-06-22 11:05:13 AllmÀnt
» Kommentarer(1) «




Ett Ă„r. Den 16 juni var det ett Ă„r sen William föddes stilla. Jag skulle kunna skriva en bok om hur allt kĂ€ndes den dagen, men inget kan Ă€ndĂ„ beskriva mina kĂ€nslor i mitt hjĂ€rta den dagen. Vi var till minneslunden, lĂ€mnade blommor, tĂ€nkte ljus och skickade upp ballonger till honom i himmelen. Alltid Ă€lskad, aldrig glömd. William. ❀





Ett Ă„r och en lillebror

2014-06-15 18:45:20 Texter
» Kommentarer(0) «


Jag trodde att jag skulle orka att klara av att skriva igĂ„r men det gjorde jag inte. IgĂ„r var det ett Ă„r sen vi fick veta att William hade fĂ„tt vingar och blivit en Ă€ngel. Om det har blivit lĂ€ttare att leva med sorgen? Nej. Jag saknar honom minst lika mycket om inte mer Ă€n vad jag gjorde för ett Ă„r sen. Det enda skillnaden idag Ă€r att jag inte bara kan se pĂ„ allt som har med William att göra med sorg utan Ă€ven med sĂ„ otroligt mycket lycka och kĂ€rlek med. Imorgon Ă€r det hans 1Ă„rsdag. Jag försvĂ„ras mĂ„nga gĂ„nger över att jag faktiskt tagit mig hit dĂ€r jag Ă€r idag. Att mitt hjĂ€rta fortsatte att slĂ„ trotts att hans stannade. Samtidigt som jag flera gĂ„nger i början bar vela ge upp för att sorgen och smĂ€rtan gjorde sĂ„ ont sĂ„ Ă€r jag sĂ„ glad för att jag kĂ€mpade pĂ„ och försökte förstĂ„ att det aldrig skulle vara en utvĂ€g som William skulle vilja att jag tar. Jag vet att han finns med mig och hĂ„ller min hand osynligt tills den dagen dĂ„ vi ses igen. 

En annan orsak till varför jag Ă€r sĂ„ glad för att jag aldrig gav upp Ă€r för att jag tre mĂ„nader ca efter Williams bortgĂ„ng blev gravid igen. Jag valde att inte ta med detta i bloggen dels för att jag inte vill att den skulle handla om en graviditet och dels för att jag var sĂ„ rĂ€dd att nĂ„got skulle hĂ€nda igen samt att jag inte vill att folk ska tro att "allt" Ă€r bra nu. William kommer alltid att fattas mig, det kan inga barn i vĂ€rlden Ă€ndra pĂ„. Men det vill jag heller inte. Lillebror Olle kom till vĂ€rlden för 3 veckor och en dag sen, den 24 maj (en dag efter min födelsedag) i V 35+1. Han hade brĂ„ttom vĂ„rt lilla mirakel. Ingen Ă€r mer tacksam för det lilla livet som kom till oss Ă€n oss. Han gjorde livet ljust igen och för mig kĂ€nns det lĂ€ttare att andas igen. Vi vĂ„gade aldrig hoppas pĂ„ eller tro att vi faktiskt en dag skulle ha ett levande barn hos oss, men nu stĂ„r vi hĂ€r... Med en son i himmelen och en son hos oss i vĂ„ra famnar. BĂ„da sĂ„ Ă€lskade och efterlĂ€ngtade bĂ„da tvĂ„. VĂ„ra Ă€lskade barn. 

Imorgon Ă€r det Williams ett Ă„rsdag. DĂ„ ska vi lĂ€mna blommor, ljus och ballonger till honom i minneslunden. Det enda fina vi kan ge vĂ„r lilla ettĂ„ring i himmelen. ❀

För alltid

2014-05-01 14:23:49 AllmÀnt
» Kommentarer(0) «



Kommer det nÄgonsin sluta att göra ont? Du fattas mig varje dag. En mamma och pappa glömmer aldrig sitt barn, det blir aldrig bra igen. Ingenting kan nÄgonsin ersÀtta honom. Jag blir ibland sÄ arg pÄ att fÄ höra att det gÄr över, att tiden lÀker sÄr, att ett nytt barn kommer ersÀtta honom. Aldrig i livet. Inget kan ersÀtta William eller fylla det tomrum han lÀmnade efter sig. Jag saknar honom varje dag.... Och kommer att göra det varje dag tills vi ses igen. Snart Àr det 11 mÄnader utan William, nÀstan ett Är... Ett Är sen hela vÄrt liv förÀndrades för alltid.

Älskad

2014-03-31 00:52:49 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «



Vad jag saknar dig... Hela tiden. Min Ă€ngel. Du skulle snart ha blivit 6 mĂ„nader... Ingenting blev som det var menat. Mitt Ă€lskade barn. ❀

9 mÄnader

2014-03-16 16:00:34 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Idag Ă€r det din 9 mĂ„naders dag. Grattis min Ă€lskade Ă€ngel. đŸ‘Œ

En gÄng till...

2014-02-25 15:07:00 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



TÀnk om jag bara fick hÄlla dig en gÄng till... Bara en gÄng till.

250 dagar

2014-02-21 18:52:23 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



250 dagar sen du föddes stilla i tysthet. Jag och pappa var precis förbi dig och tĂ€nde ett ljus och lĂ€mnade nĂ„gra röda rosor Ă„t dig. Älskade och saknade Ă€ngel.

Min Àngel

2014-02-18 00:56:30 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



NĂ€r du dog, dog en del av mig. En del som aldrig kommer att komma tillbaka eller kommer att kunna ersĂ€ttas av nĂ„gon annan. Mitt Ă€lskade barn, du fattas mig, varje dag. ♡ I söndags var det 8 mĂ„nader sen du föddes stilla i tysthet... 8 mĂ„nader, som för mig kĂ€nns som igĂ„r. ♡


Bara en gÄng till

2014-02-05 15:45:05 AllmÀnt
» Kommentarer(0) «


Idag Àr en sÄn dÀr dag... En sÄn dÀr dag dÄ allt bara kÀnns Ät helvete. NÀr jag bara stirrar in i vÄra foton pÄ dig, nÀr tÄrarna bara rinner, nÀr hjÀrtat Àr som skörast. En dag som jag vet att jag mÄste kÀmpa mig igenom hur tufft det Àn Àr. En sÄn dag dÀr jag gÄr med vetskap om att det mÄste fÄ göra ont, sÄ ont, sÄ ont. Och att det kommer fortsÀtta att göra ont tills dagen dÄ jag tar mitt sista andetag, tills dagen dÄ mitt hjÀrta slutar att slÄ och tills dagen dÄ vi ses och Äterförenas igen.

Jag önskar att jag fick pussa pÄ dina smÄ fötter, bara en gÄng till... Jag skulle kunna ge allt jag har för att fÄ göra det, bara en sista gÄng. Men jag vet att jag tog tillvara pÄ den korta stunden vi fick tillsammans sÄ bra jag bara kunde. Men det Àr ÀndÄ inte tillrÀckligt... Jag skulle ju fÄ ha en hel evighet med dig. Men allt tog slut, alldeles för fort.

Vad jag saknar dig, varje dag Àlskling.

HjÀlp

2014-02-05 15:39:32 AllmÀnt
» Kommentarer(2) «



Jag vill sĂ„ gĂ€rna hjĂ€lpa dig men vilket hjĂ€rta menar du? Har mailat dig men inte fĂ„tt svar. Kram 

Ängel

2014-01-20 22:14:46 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Hur kunde allt bli sÄ fel?
DÀr uppe Àr du.
HÀr nere Àr jag.
SÄ nÀra.
Men ÀndÄ sÄ lÄngt borta.

Jag saknar dig osynligt varje dag.
Mitt hjÀrta skriker efter dig.
Livet Àr sÄ fruktansvÀrt orÀttvist.
Mamma och pappa Àlskar dig oÀndligt William.
VÄran Àngel.

7 mÄnader

2014-01-16 23:26:24 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



7 mÄnader idag sen du föddes. SmÀrtan, saknaden och sorgen har inte blivit enklare att leva med. Jag saknar dig i varje andetag. Imorgon kommer vi med mÄnadsljuset Ät dig.

Vi saknar och Àlskar dig, varje dag.

God Jul

2013-12-24 23:20:53 VÄr Àngel William
» Kommentarer(2) «



6 mÄnader

2013-12-15 12:21:31 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



6 mÄnader... Imorgon Àr det den 16:e, igen. Ett datum som stÀndigt pÄminner mig om att du varÄt ifrÄn oss i Ànnu en mÄnad. TÀnk att det imorgon Àr 6 mÄnader sen jag fick hÄlla dig för första gÄngen. TÀnk om jag bara fick hÄlla dig en gÄng till, pussa pÄ dina smÄ fötter och hÀnder, kÀnna din lilla tyngd, vagga dig i min famn, prata till dig, visa upp dig för de nÀrmsta vi kÀnner.

Jag lÀngtar tills dagen kommer, dÄ vi ses igen... Jag saknar dig, sÄ att jag gör sönder.


Granen

2013-12-11 21:38:50 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «








Julkulor

2013-12-09 10:58:33 VÄr Àngel William
» Kommentarer(3) «



I Ă„r har jag gjort tvĂ„ egna julgrans kulor som skall fĂ„ hĂ€nga med livet ut. W fĂ„r pĂ„ sĂ„ sĂ€tt sitt egna pynt i granen och fĂ„r vara delaktig med oss trotts att han inte Ă€r hĂ€r. Jag som lĂ€ngtade sĂ„ till julen iĂ„r, vi skulle burit runt pĂ„ en 2,5 mĂ„naders bebis... Åh vad jag saknar honom, i varje minut och sekund.

Jag tror att de flesta kan gissa sig till att det Àr bilder pÄ W som befinner sig i kulorna. VÄr Àlskade Àngel.

Jag Àlskar dig

2013-12-07 23:24:39 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «


❀ 2013-06-16 ❀

...

2013-12-03 00:59:39 Texter
» Kommentarer(0) «


Sömnlösa nÀtter....

Saknad

2013-11-30 18:48:11 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Saknaden efter dig Àr oÀndlig, likasÄ min kÀrlek för dig. Det gör sÄ ont att sakna dig, att leva utan dig, att Àlska dig hÀr nere frÄn jorden. Varför just du... VÄr fina prins, vad jag saknar dig.

En jul utan barn...

2013-11-25 22:29:22 Texter
» Kommentarer(1) «


Ont... Det gör ont.

Den första snön

2013-11-22 17:35:35 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «



Den första snön. Var hos dig idag och bytte till ett nytt ljus. Älskade du, snart Ă€r vi inne pĂ„ vĂ„r 6e mĂ„nad utan dig. Vi saknar dig mer och mer för varje dag som gĂ„r. Den hĂ€r julen kommer bli sĂ„ fel... En jul utan ett barn. Men jag Ă€r glad att hösten Ă€r förbi Ă€ven om jag dagligen tĂ€nker pĂ„ att du skulle varit hĂ€r nu.

Tufft

2013-11-19 16:18:56 Texter
» Kommentarer(0) «


HÀr Àr det tyst...

Men det Ă€r tufft att lĂ€ra sig leva med en ny orsak till varför du dog. 

Som grĂ€dde pĂ„ moset spelades nyss en lĂ„t upp pĂ„ tv'n vi valde till Williams begravning. 

Nu vidare mot förĂ€ldrargruppen för oss som förlorat barn. 

Tufft besked

2013-11-11 19:17:47 Texter
» Kommentarer(1) «


Idag fick vi ett tufft besked... 
 
NÀstan 5 mÄnader efter att William tagits ifrÄn oss fick vi idag veta att hans bortgÄng inte Àr pÄgrund av psd... Det fanns alltsÄ en anledning. Livets spolades tillbaka alla dessa mÄnader och vi Àr tillbaka pÄ ruta ett igen, med nya tuffa besked och alla vÄra sÄr Àr upprivna Ànnu en gÄng.

Farsdag

2013-11-11 09:34:02 VÄr Àngel William
» Kommentarer(1) «


(Sista bilden pÄ oss tre tillsammans.)

IgĂ„r var dagen hĂ€r...  Dagen vi lĂ€ngtar efter för att fĂ„ fira tidigare. En dag som nu i stĂ€llet var fylld med sorg, saknad och förtvivlan. Vi skulle ju fĂ„tt firat vĂ„rat Ă€lskade barn nu vi med och gett Henrik sin allra första farsdag med ett levande barn.

Men vÄr Àlskling Àr i himmelen, men Henrik Àr lika mycket pappa som vilken annan pappa som helst. I mina ögon Àr han den finaste pappan efter allt han gjort och gör för William dÄ vi hade honom hos oss, nÀr jag var gravid och Àven nu efter i all denna sorg. Jag önskar att han fick se sig sjÀlv genom mina ögon ibland och se hur fantastisk han faktiskt Àr. Jag Àr sÄ tacksam att han Àr pappa till mitt barn.

Farsdag har varit en laddad dag med tusen kÀnslor. Samtidigt som vÄrat liv stÄr still sÄ gÄr alla andas pÄ som vanligt och de fÄr fira dagen pÄ sÀttet vi Àven borde fÄtt göra det pÄ.

Jag vet inte riktigt vart jag ska avsluta detta inlĂ€gg med... Vi saknar dig sĂ„ William, det gör vi verkligen. VĂ„ran Ă€lskling. ❀

NÄgot att lÀgga pÄ minnet. Bilden Àr gjort och ihopsatt av mig men dela den gÀrna.

2013-11-08 22:08:28 Bilder
» Kommentarer(1) «



Bilder

2013-11-03 11:52:01 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «






NÄgra bilder ifrÄn igÄr i minneslunden.

Det Àr verkligen nÄgot speciellt med minneslundar. Alla ljus tillsammans blir som ett stort eld hav. SÄ vÀrmande trotts kylan ute. SÄ mycket ljus trotts allt mörker. VÄr Àlskling Àr lÄngt ifrÄn ensam dÀr han ligger nerbÀddad för sin sista vila. Jag blev varm i hjÀrtat av att jag, Henrik, mina förÀldrar, min syster och mina morförÀldrar var dÀr och lÀmnade saker till William och tÀnde ljus. Och för alla som uppmÀrksammat honom under en sÄn dag som Henriks förÀldrar, vÀnner och slÀkt. Att han fÄr synas som vilket annat barn som helst, det Àr viktigt för oss.

Nu har vi precis varit och köpt fika, dags att hoppa in i duschen innan vi ska ta oss till kyrkan vid 2 för att vara med i en ceremoni för oss förÀldrar och vÄra nÀrstÄende nÀr vi förlorat ett eller flera barn. En fin gest som för oss blir en sjÀlvklarhet att medverka i.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg!




Minneslunden

2013-11-02 23:18:07 VÄr Àngel William
» Kommentarer(0) «



Föralltid saknad och Àlskad. NÀr vi kom hem till mina förÀldrars trappa idag efter att vi varit och hÀlsat pÄ dig brast allt. Varför du William? Jag skulle ju fÄ gÄ runt och vagga om dig och inte hÀlsa pÄ dig i en minneslund. Vi tÀnde ljus, satte blommor som din mormor hade fixat och lÀmnade en krans jag gjort.

Jag, vi... Saknar dig i varje sekund. Du kommer alltid att fattas oss Àlskling.

En smÀll pÄ kÀften

2013-10-31 15:57:28 Texter
» Kommentarer(1) «



Det hÀr med att fÄ smÀller pÄ kÀften.
Jahapp... SĂ„ kom Ă€nnu ett reklamblad i brevlĂ„dan. Ska man skratta eller grĂ„ta, jag vet faktiskt inte. NĂ€r vi förlorade William hörde jag tillslut av mig till alla som jag fanns registrerad hos och sĂ„g till sĂ„ att jag skulle fĂ„ undvika alla dessa pĂ„minnelser om att William nu skulle varit nyfödd. Men företagens verkar Ă€nnu en gĂ„ng förstĂ„ lite vĂ€l trögt... Jag har bett dem skuta maila, smsa och skicka saker i brevlĂ„dan. Dom lovar att inget mer material skall bli hemskickat till oss men sĂ„n tur att dom förstĂ„r har vi tydligen inte. SĂ„ idag nĂ€r jag kom hem lĂ„g detta i brevinkastet... Ännu en bekrĂ€ftelse pĂ„ att vĂ„r son dog, att han inte fick stanna, att vĂ„ra liv aldrig fick bli som dom borde... Det gör ont, riktigt ont. Han Ă€r det sista jag tĂ€nker pĂ„ nĂ€r innan jag somnar och det första jag tĂ€nker pĂ„ nĂ€r jag vaknar och pĂ„ nĂ€tterna drömmer jag om honom. Vill bara att denna mardröm skall vara just en dröm... Och inte min verklighet.