Det är verkligen något speciellt med minneslundar. Alla ljus tillsammans blir som ett stort eld hav. Så värmande trotts kylan ute. Så mycket ljus trotts allt mörker. Vår älskling är långt ifrån ensam där han ligger nerbäddad för sin sista vila. Jag blev varm i hjärtat av att jag, Henrik, mina föräldrar, min syster och mina morföräldrar var där och lämnade saker till William och tände ljus. Och för alla som uppmärksammat honom under en sån dag som Henriks föräldrar, vänner och släkt. Att han får synas som vilket annat barn som helst, det är viktigt för oss.

Nu har vi precis varit och köpt fika, dags att hoppa in i duschen innan vi ska ta oss till kyrkan vid 2 för att vara med i en ceremoni för oss föräldrar och våra närstående när vi förlorat ett eller flera barn. En fin gest som för oss blir en självklarhet att medverka i.

Hoppas ni alla haft en trevlig helg!