Idag kom mormor och morfar hem till mamma och pappa och jag blev ditbjuden på lunch. Och inget slår mormors stek... Så synd att William aldrig kommer att få smaka den, älskade barn.

 

Med sig hade dem med sig blommor ifrån sina rabatter på tomten. Jag blev helt varm i hjärtat när mormor sa att dem var till William. Blommor, till min son. De minsta sakerna i livet är de som har störst betydelse för mig. Så för ett tag sen var vi till minneslunden och satte ner blommorna i vatten åt William och jag tog även med mig en av dem hem som nu sitter i en vacker vas vid hans minnes-plats. Det blev verkligen så vackert! Så glad att mormor och morfar gör såna fina gester åt honom, det betyder något så otroligt för mig.

 

Inga av våra ljus brann längre hos dig älskling, men din mormor och morfar kommer med ett senare ikväll så att du inte behöver känna dig så ensam när mörkret faller. Det ska alltid brinna ett ljus för dig och jakten på ljus som brinner längre än 2 dagar fortsätter. Du ska aldrig behöva känna dig ensam.

 

Nu har du det fint, mammas skatt, älskar dig.