Jag har varit lite off och skrivit i stängda Word dokument då mycket känslor har kommit upp som jag inte riktigt känt att jag skall dela med mig öppet. Dokument där jag bara skrivit exakt vad som kommit upp i huvudet. Det är mycket oro och ångest jag slåss med nu, vårat bf datum börjar att närma sig och jag blir lite smått panik slagen. Jag vet inte alls vad jag skall ta mig till eller hur jag skall bete mig eller reagera. Saknaden är så ofantligt stor och man vill bara sjunka genom marken... Oktober är snart här, månaden som skulle bli vår månad, månaden som skulle vara den då vi för första gången skulle mötas... Istället fick jag för ca 2 månader sen göra iordning och förbereda din begravning med din pappa. Jävla skit rent ut sagt (skrivet)! Det skulle ju bli så bra, allt skulle äntligen vända... Ingen skall behöva vara med om detta... Det gör så ont.

Jag skall precis börja göra iordning mig lite för ikväll skall jag åka och träffa andra föräldrar genom sjukhuset som gått igenom samma sak som oss. Henrik jobbar så jag åker själv men jag tror nog att det kommer att gå bra... Det kommer nog bli skönt att prata med andra som vet exakt vad man går igenom. Nervös som bara den då jag går dit ensam och kommer mig så ensam men jag lever på hoppet att det kommer att vara bra!