Ni kan bara gissa vad välbehövligt det var att få komma bort, bara jag och Henrik och rå om varandra. Så mycket kärlek, så mycket känslor... Det behövde vi verkligen. Jag överraskade Henrik i fredags med Bio, jag hade bokat bort och fixat ett hotellrum i Gävle. Så skönt att inte behöva åka så långt och mina föräldrar tog hand om Cindy (vår hund). Ibland är det skönt att fly lite från livet och låttsas som ingenting, eller bara vara dom vi är och rå om varandra. För stunden bara skratta, skrika, gråta eller göra vad vi vill utan att någon har med det att göra eller kommenterar vårat sätt att vara (knappt någon som gjort det men ändå)... Det är många gånger man är rädd att visa hur man mår och bara sväljer allt för att man är rädd för hur folk skall reagera, konstigt nog. 

 

När jag var i London med min syster och vi precis hade varit på en musikal så kommer jag ihåg hur jag gick och grät mot min syster en bra bit hem. Alla sångerna och låtarna som spelade och dem sjöng påminde om William och vår situvation i livet. Jag kände hans närvaro och håret reste sig på mina armar. Det var så skönt att efteråt bara få gråta ut, få vara den ledsna Linda, en mamma som saknar sin osynliga son som hon ständigt bär osynlig för resten av världen. Det spelade ingen roll om folk kollade, jag fick vara jag och det var så himla skönt att bara få släppa allt inför min syster som aldrig dömmer och som "bara" står där med en öppen famn. Så skönt att få sakna öppet och inte bara svälja all sorg som man ständigt gör... Det gör så ont att sakna, så ont att sörja, så ont att bearbeta.

 

/God natt min skatt, mamma saknar dig i varje andetag.