NĂ„gra minuter

2013-08-04 13:07:00 Texter
» Kommentarer(0) «


 
NÀr den hÀr bilden togs hade William bara funnits hos oss i nÄgra minuter. Bilden Àr tagen första gÄngen som jag hÄller honom i min famn inlindad i hans filt som jag nu sover med varje natt. Jag kommer ihÄg sÄ vÀl att han fortfarande var varm men att jag kÀnde att efter varje minut som gick sÄ blev hans lilla, lilla kropp bara kallare och kallare. Det gjorde sÄ ont i mitt mamma-hjÀrta nÀr jag gÄng pÄ gÄng kom pÄ att hans lilla hjÀrta inte lÀngre slog, att han inte andades och hans lilla kropp var sÄ livlös. Det var hjÀrtskÀrande att behöva ha honom i min famn och veta att han inte var hÀr för att stanna. Vi kommer aldrig fÄ höra honom skratta, grÄta, skrika, bli kallad för mamma och pappa av vÄr som, aldrig fÄ se honom vÀxa upp, fÄ höra honom sÀga sina första ord och lÀra honom att gÄ, fira hans födelsedagar med honom hÀr pÄ jorden, gÄ med honom till dagis, lÀra honom cykla, stolt fÄ visa upp honom för vÀrlden... 
 
Jag trodde aldrig att livet kunde göra sÄ fruktansvÀrt ont och vara sÄ orÀttvist. Varför var vi tvungna att lÀra oss den hÄrda vÀgen om hur skört livet Àr? Saknaden efter William blir bara större och större... VÄran Àlskade son, prins och Àngel. 
 
/Linda.

VÄr StjÀrna

2013-08-02 19:01:00 Bilder
» Kommentarer(0) «


 
⭐ Om en stjÀrna skulle tÀndas varje gÄng som jag tÀnker pÄ dig, skulle natten vara ljusare Àn dagen. ⭐

VÄr Àngel, Per William SÀll.

2013-07-07 23:17:00 Texter
» Kommentarer(2) «


VÄran Àlskade lilla Àngel, som mamma och pappa saknar dig. Varför just du? Varför Àr vÀrlden sÄ fruktansvÀrt orÀttvis? Varför fick inte vi fortsÀtta att vara den lilla familjen som vi var Àgnade att vara? Tusentals frÄgor vandrar dagligen runt i mitt huvud och jag vet att jag troligtvis kommer att fÄ leva för resten av mitt liv med att bÀra pÄ dessa och utan att fÄ nÄgot riktigt svara varför just du togs ifrÄn oss innan vÄrat riktiga liv hann börja tillsammans hÀr pÄ jorden. Det gör sÄ fruktansvÀrt ont att sakna dig, hela min kropp skriker efter vÄrat barn. Idag Àr det tre veckor sen jag födde dig stilla tillsammans med pappa Henrik vid min sida efter att ha blivit igÄngsatt. Det var ju inte meningen att det skulle vara sÄ hÀr, allt skulle ju bli sÄ perfekt, vÄrat liv skulle ju fÄ en sÄdan vÀndning, vi skulle ju bli en riktig familj som vi har pratat om sÄ lÀnge, efter all otur som vÄra familjer har haft nu det senaste Äret sÄ skulle det Àntligen vÀnda och bli pÄ snudden till perfekt... Men allt blev bara sÄ fel. Vi fick kliva in i vÄrat livs största mardröm och jag vet varken in eller ut. Jag vill bara vakna och ha tillbaka William inuti mig, kÀnna hans rörelser, se min fina bebismage som han gav mig, fÄ fota fina bilder, fÄ kommentarer om hur vacker jag var nÀr jag bar min Àlskad son, fÄ fortsÀtta planera alla framtidens planer med Henrik... Sorgen Àter upp mig innifrÄn, jag saknar min son sÄ otroligt. VÄran Àlskade William. 
 
 
 

Nyare inlÀgg